Pyramiderna – terränglöpning i Vålådalens naturreservat

Terränglöpning bland storslagna fjäll

Vi är många som älskar att springa. Men att byta ut den vanliga löpträningen mot fjäll och terränglöpning vidgar vyerna hos de flesta löpare. Vi beger oss till Södra Årefjällen, en dryg halvtimme med bil från Åre. Ledens start är byn Vallbo. Till en början slingrar sig stigen genom den artrika gammelskogen i Vålådalens naturreservat, vars bevarande var främsta skälet till att naturreservatet bildades år 1988. Den täta skogen med sina höga smala granar stänger ljus och ljud ute. Gröna mosstäcken och gråbruna lavar klär marken på ett omhuldande och inbjudande sätt. Här och var står ljusgrå torrträd och lyser upp det i övrigt mörka och murriga. Här har lavskrika, tjäder och hökuggla har sina hem. Liksom ren, älg och räv.

Efter knappa fyra kilometer når vi kalfjället och därmed också de vida vyerna. Fjället Stor-Anahögen med sina 1218 meter över havet ser ut som en sockertopp i fjärran. Spängerna över Vargtjärnsflätet går snabbt och lätt att passera. Det är svårt att inte slita blicken från vyerna men rätt steg på spången är att föredra framför ett fall ner i den blöta myren! Ett perfekt ställa att träna sin löpteknik. Emellanåt går leden in i skogsdungar med steniga stigar, här får benen jobba lite extra för att parera ojämnheterna. För vana terränglöpare är det ingen konst att ta sig framåt. Efter sex kilometer passerar vi de gamla fäbodarna och samevistet vid Grönvallen. En kort vätskepaus är på sin plats och vattnet i bäcken bakom det lilla huset smakar friskt. Härifrån finns två vägval. Medurs når man Issjödalen först, moturs går leden först via Pyramiderna.

Vi väljer att springa stigen mot Issjödalen och väl där möts vi av ett drömlandskap. Som en orm ringlar stigen vackert fram genom fjällterrängen, kantad av röda ledkryss och klara fjällbäckar. Grusåsarna som omger dalen kantas av vindpinade krokiga fjällbjörkar. Vindens sus, bäckens porlande och lätta löpsteg är det enda som hörs.

Kungliga anor från 1800-talet

Högst uppe i dalen skymtar Kungliga jaktklubbens sexkantiga paviljong. Den uppfördes i slutet av 1800-talet och brukades några veckor varje höst ända fram till 1970-talet. Då uppehöll sig här stora sällskap av jägare och tjänstefolk som hade med sig mängder av proviant och packning. Numer är platsen betydligt fridfullare och trots att den en gång så vackra paviljongen står tyst och tom råder här ett vackert lugn. Strax till vänster om paviljongen, i färdriktningen, ligger Issjön – den enda kvarlevan från den enorma sjö som fanns här på istiden. Det grönskimrande vattnet är uppfriskande och ett dopp ger återhämtning och ny energi till benen som börjar kännas trötta.

Mystiska konformade grusåsar

En brant passage leder oss upp ur dalen och ut på en vidsträckt grusplatå och vi följer skyltningen mot Lunndörren. Stigen går nu rakt västerut och efter dryga två kilometer reser sig de mystiska, konformade grusåsarna. Dessa åsar är kända som Pyramiderna och har gett namn åt platsen. Grusåsarna pryds av pölar som en gång var dödisgropar som formades då isblock lossnade och blev liggandes i deltat, när de så småningom smälte lämnade de hål efter sig i gruset som nu smyckar Pyramiderna likt glittrande diamanter. Dalgångarna, så kallade dörrar, var historiskt en viktig transportlänk för jägare, samer, pilgrimer och tidvis även soldater. I området har man också upptäckt cirka 40 000 år gamla fynd från både myskoxe och mammut som betat på slätterna – fynd som länkar nutid med forntid.

Vid Pyramiderna är naturen i behov av lugn och ro. Åsarna har ett tunt och ömtåligt växttäcke som när det slits bort har svårt att växa till sig igen. För att skydda dem mot erosion och markslitage har själva åstopparna beträdnadsförbud – men på lite avstånd går det fint att hänföras av underverken.

Från Pyramiderna fortsätter leden bakom den gamla samiska kåtan och efter cirka tre kilometer genom tät granskog är vi åter i Grönvallen där vi följer samma väg som upp tillbaka till Vallbo. En 21 kilometer lång upptäcktsfärd genom svunna tider är nu förbi och vi är trötta men glada och kan sätta check på en av många vackra leder för terränglöpning i Södra Årefjällen.