Turförslag: Bästa gruvturen genom Sverige via Falu gruva

Sala Silvergruva – måste ha varit som en skattkammare

Innan vi ska åka in i Dalarna så ska vi åka till Sala som ligger i Västmanlands län. Här ligger nämligen Sala silvergruva. Det låter som att det måste vara någon form av skattkammare! När vi kommer fram så är där en kille i en lustig hatt. Han ska visa oss runt i gruvan. Det känns bra för det verkar vara lite mörkt och kallt, och det vore nog synd att tappa bort morfar där nere. Morfar är förväntansfull och lite nervös. Det är inte jag, bara lite! Innan vi går ner så säger killen i hatten att man måste tala om för damen som bor här att vi kommer på besök. Annars kan hon bli arg. Hon kallas för Gruvfrun. Vi knackar 3 gånger i väggen och säger att vi kommer nu! Killen berättar att folk jobbade här i gruvan i minst 500 år! Man gjorde pengakronan av silver härifrån. Tydligen så var han Gustav Vasa här också, han som vi läst om i skolan. Han var tydligen hit och hämtade mynt istället för att gå till banken.

Vi åker ner ända till 155 meter under jorden! Killen berättar att det är lika långt som Kaknästornet där hemma är högt, fast upp och nervänt då förstås. Man kan tydligen komma ner ända till 318 meter! Men då måste man ha snorkel för att det är fullt av vatten. Killen berättar om gruvarbetarna som jobbade här i gruvan. Det låter som att de hade det ganska jobbigt på den här tiden. Morfar säger att killens historia gör att upplevelsen är stark för att man får sätta sig in i gruvarbetarnas vardag – det tycker jag med!  Man kan tydligen sova över här nere i ett rum som kallas ”gruvsviten”. Nja, kanske en annan gång!

Efter att vi har blivit visade runt i gruvan så går vi tillbaka upp igen. Oj, vad ljust det är här uppe! Här uppe går jag och morfar runt och utforskar byggnaderna som finns här. Tänk hur det var förr i tiden. Jag tror nog faktiskt inte att jag skulle vilja jobba i en gruva i 500 år, det känns lite länge.

Efter dagens äventyr så är vi hungriga. Som tur är så finns det supergod mat på ett ställe nära gruvan som heter Konstmästargården. Nu börjar det bli kväll och läggdags. Både jag och morfar är trötta efter dagens äventyr. Vi bor på ett gammalt hotell som heter Marketenteriet. Nu är det dags att sova, men morfar som brukar vara ganska tyst av sig, kan plötsligt inte sluta prata om dagens äventyr. Det är kul att vara på äventyr med morfar.

Morfar berättar: I Sala silvergruva bröt man mineraler i minst 500 år, där man bland annat bröt silver som användes till den svenska kronans mynt. Man bröt även: bly, zink och dolomit. Under 1500-talet var detta en av Sveriges största arbetsplatser. Här hämtade Gustav Vasa sitt silver för att kunna bygga den då moderna stormakten Sverige.

Södra Dalarna och Silverringen

Nästa dag är det dags att åka vidare. Nu ska vi åka in i Dalarna. Snart så kommer vi in i Avesta där vi möts av världens största Dalahäst! Nu är vi minsann i Dalarna. Titta där! säger morfar: där på skylten så finns höjdhopparen – Armand Duplantis världsrekord utmarkerad intill Dalahästen. Han hoppar ju faktiskt nästan över hästen!

Vi forstätter till nästa stad i den södra delen av Dalarna som heter Hedemora. Här finns ytterligare en stor gruva berättar morfar, nämligen gruvan i Garpenberg. I denna gruva jobbar det fortfarande folk, så vi åker nog inte dit och hälsar på denna gång. Både jag och morfar hoppas på att de inte har det lika jobbigt som de hade det förr i tiden i gruvan.

Vårt nästa stopp är Säter. Här finns en av Sveriges bäst bevarade trästäder så här parkerar vi bilen och tar en vandring igenom samhället. Detta blev verkligen en resa genom historien säger morfar när han beskådar husen. Vi handlar med oss lite matsäck här som vi tar med oss till vårt nästa besöksmål. På tal om silver som ju fanns i Sala, så ska vi färdas genom ett område som kallas Silverringen. Vi svänger av från stora vägen och fortsätter på de mindre vägarna.

Nu är vi på landet iallafall! Det är lugnt och skönt här. Morfar berättat att Silverringen består av ett antal olika platser som hör till ett av Sveriges äldsta bergslagsområde. Ett område där man slog i berget, antar jag? Vi väljer att ta vår picknick vid Östra Silvbergs gruva. Det är ett gruvhål som blivit fyllt med klarblått vatten. En perfekt plats för en mysig picknick. Vi dukar upp piknickkorgen och njuter av utsikten. Ska vi bada morfar?

Han tycker att det verkar kallt. Morfar är en badkruka. Här finns det skyltar som man kan läsa om vad som fanns här förr i tiden. Efter picknicken så åker vi förbi en åttakantig kyrka innan vi åker vidare.

Äventyrsgruvan – med Zipline ner i underjorden

Vi forsätter sedan vår resa ute på landet; mot Tuna hästberg, som ligger utanför Borlänge. Nu blir det äventyr på riktigt säger morfar. Här ligger nämligen Äventyrsgruvan. Här väntar en tjej på oss som ska berättar om vårt kommande äventyr. Vad spännande!

Vi blir nervösa när tjejen plockar fram vår utrustning som vi ska ha på oss under färden ner i gruvan. Här finns det tydligen ingen hiss? Vi fäster fast oss i säkerhetsvajern och börjar klättra nedåt. Nu börjar äventyret ropar morfar! Vi klättrar nedåt med vår guide som berättar hur vi ska göra, det känns tryggt. Vi tar oss ner där vi färdas genom såkallade ortsystem och brytrum. Vi kommer fram till ett långt snöre som ska göra så att vi kan åka över till andra sidan!

Nu tycker morfar att det börjar bli lite läskigt. Eftersom vi har en sele på oss, så kan vi kroka fast den i vajern och sedan kan vi åka med den. Tjejen säger att det kallas: linbana eller Zipline på Engelska. Det pirrar jättemycket i magen! Jag åker över en underjordisk sjö. Puuuh, nu är vi nere – pustar morfar. Här finns ett jättestort rum som kallas stora salen. Här har de tänt facklor och spelar musik, wow vilken känsla! Här nere på 80 meterdjup finns något som vi aldrig hade kunnat drömma om: det finns en bastu! Både jag och morfar gillar att bada bastu. Vi får vara med på gruvfruns basturitual tillsammans med en av de som jobbar här nere.

När vi är varma nog så tar vi ett dopp i det kristallklara gruvvattnet, det är kallt men så häftigt! Nu badade till och med morfar. Människorna som jobbar här bjöd också på saker att äta och dricka.  ”Detta kunde man inte ana att man skulle få uppleva långt nere i en gruva” säger morfar. Nej, inte jag heller. Tjejen som visar oss runt berättar att det också finns en häftig scen här nere, där det bland annat hålls Lucia-konsert och eldshower. Vi måste komma tillbaka tycker morfar. Vi stannar en natt på Romme stugby, innan vi åker vidare nästa dag.

Falu koppargruva – ett världsarv

Knappt 40 minuters bilfärd från Äventyrsgruvan via Borlänge, så ligger Sveriges kanske mest kända gruva: Falu gruva. Vi börjar dagen med vår första tur som ska ta oss ner under jord. Här får vi ta på oss lite roliga kläder som ser ut som en stor gulorange haklapp, fast den täcker liksom hela kroppen. Vi får också en hjälm. Nere i gruvan så står vår guide och väntar på oss. Guiden berättar att den här gruvan har över 1000 år av historia, så här har det har hänt mycket saker. Guiden berättar om en Mats som kallades för ”Fet-Mats” eller ”Köppä-Mats” på lokalt språk. Han var en gruvdräng som ramlade ner i gruvan och hittades 42 år senare. När de hittade honom så såg det inte ut som att han hade åldrats en dag, trotts att han legat där nere så länge. Både jag och morfar tyckte att detta var en spännande historia. Vi forsätter och vandrar runt i grottan tills det är dags att gå tillbaka upp. Men är vi inte lite hungriga nu?

Jo, vi tar och äter vi lunch på Geschwornergården som ligger här intill. Det var gott, men nu måste vi vidare till vår nästa tur. För en gång skull så ska vi nu hålla oss här uppe ”på ytan”. Vi står och tittar ut över det stora dagbrottet: Stora Stöten. Här finns det tydligen Berguvar som är här ibland. Vi försöker få syn på en. Vi lär oss om de historiska byggnaderna i området och besöker gruvarbetarfamiljen Eriksson, där vi reser tillbaka i tiden till: 1897, och besöker även året 1958. Vi avslutar med ett besök på Gruvmuseet. Här kan man lära sig om hur det var att arbeta i gruvan. Det finns massor med saker att göra här. Morfar tycker att det är lika roligt om jag. Vilken dag vi har haft! Nu väntar lite mat och sen ska vi sova innan vi forstätter vår biltur.

Morfar berättar: Falu gruva är en plats som innehåller historia, inte bara om koppar och rödfärg. Falu gruva är ett världsarv, vilket redan säger mycket om dess historia. I mitten på 1600-talet när gruvdriften var som störst kom nästan all koppar i Europa just från gruvan i Falun. Då var Falun en av Sveriges största städer med världsledande kunskaper inom teknik och ingenjörskonst. Mycket av detta finns än idag bevarat.

Mitt i Dalarna – Rättviksglass och dalahästmålning

Nästa morgon beger vi oss från Falun mot Rättvik. När vi närmar oss Rättvik så kommer vi in på en högre höjd där vi möts vi av en så fin utsikt över Rättvik och sjön Siljan. När vi sedan tar oss ner mot Rättvik så stannar vi vid en jättelång brygga!

Vi köper en Rättviksglass och springer ut på bryggan. Ute på bryggan så ser vi husen som ligger på höjd omkring Rättvik. Vi skymtar även Rättvikskyrka.

Morfar berättar: På tal om gruvor återigen så finns en plats utanför Rättvik som beskrivs som en av Europas mäktigaste och vackraste utomhusarenor. Dalhalla är ett före detta kalkbrott där brytningen upphörde 1990, som därefter gjordes om till en arena. Förutom att det är väldigt vackert så skapar kalkbrottet en unik akustik – därför så uppskattar många artister att uppträda här. Eftersom vi inte lyckades pricka in en konsert denna gång, så får det istället bli en guidad visning för att beskåda det vackra området. Det finns ingen möjlighet att gå runt på egen hand – det görs genom en guidad tur. Men vi det här laget så har vi erfarigt att en guide gör att upplevelsen blir så enormt mycket starkare då man lär sig om området på ett helt annat sätt än om man skulle gå själv.

Vi forsätter på väg E45 mot Mora. På vägen mellan Rättvik och Mora så ligger Nusnäs. Här stannar vi och målar Dalahästar! Morfar målar en Dalatupp! Nusnäs är alltså Dalahästens hemby och här tillverkas dalahästen än idag. Vägen tar oss sedan förbi Mora. Det är tydligen hit som Gustav Vasa åkte skidor förut – han som var i Sala och hämtade silver. Sen åker vi vidare och bor över på Orsa Camping.

Loos Koboltgruva – blåfärgsgruvan

Vi försätter vidare in över gränsen till Hälsingland och Loos. Här ligger nämligen Sveriges äldsta koboltgruva: Loos Koboltgruva. I Falun så hittade man ju rödfärg, men här fanns det tydligen blåfärg! Det är därför vi har blå hattar på oss kanske? Man kunde välja olika turer men jag tyckte att vi skulle välja den som handlar om tomtar och troll. Den heter: Gruvskrock och sägentur. Den handlar om varelser som fanns här nere i gruvan som man måste hålla sig kompis med. Om man blev ovän med dessa så kunde det gå riktigt illa, det vill man inte. Det fanns också varelser kring skogarna i området, finns de kvar här?

Det finns tydligen också skatter här i berget. Efter turen så bjuds vi på varm saft. Turen avslutas sedan med en berättarstund där vi får lyssna på fler historier. Morfar säger att gruvan blev utnämnd till året arbetslivsmuseum 2023. Det är nog för att de är duktiga på att berätta om hur det var att jobba här förr i tiden.

Mot Jämtland Härjedalen och fjällen

Nu är det inte så långt kvar tills vi kommer fram till fjällen! Vi är spända på att få bege oss mot fjällen nu efter att vi mestadels har varit under jorden. Vi ser fjällen där borta, så fint! När vi närmar oss Åre så ser vi ett jätteberg där framme! Wow, jag har aldrig sett ett sådant högt berg! Men Innan vi kommer in till byn så ska vi besöka ytterligare en gruva. den heter: Fröå gruva. Börjar du tröttna på gruvor nu frågar morfar?

Inte en chans! Vi åker in på en liten skogsväg, bakom oss ser vi fortfarande det höga berget som heter Åreskutan. Där ser vi en skylt: Fröå gruva. Där åker vi in! Vi kommer fram till något som ser ut som en gammal by. Det är en gruvby. Jag har nu lärt mig att känna igen vissa av de gamla gruvbyggnaderna. Det är så lugnt och skönt i området när vi strosar runt, jag och morfar. När vi börjar bli hungriga så tar vi en lunch på Bergstugan innan vi ska återigen ska ge oss ner gruvan på en tur.

Morfar berättar: På Åreskutans östra sida så ligger detta gruvsamhälle som en gång var ett av de största samhällena i Jämtland. Här bröts kopparmalm sedan 1744 under flera epoker till och ända fram till 1919. Här kan man strosa runt och beskåda de upprustade byggnaderna.

Till topps morfar!

Vilken resa det har varit!

Vem hade trott att gruvor kunde vara så roliga att besöka och att man kan lära sig om historia även fast man inte är i skolan. Och inte visste jag att morfar var en sådan äventyrare. Vänta tills mormor får höra detta. Men nu börjar ett annat äventyr – vårt fjälläventyr i Jämtland. Jag har hört att det finns massor att hitta på här. Ska vi ta oss upp på höjden nu kanske?

Nu får du hålla i hatten morfar!