Kolbulle som rätt var kolarnas och skogshuggarnas mat. Idag äts den både på utflykter och som festivalmat. En fet historia med många anhängare.
Det är oklart om Jämtland Härjedalen har någon nationalrätt, men en solklar kandidat är kolbulle. Varje vinter orsakar den långa köer i Badhusparken i Östersund, då både barn och vuxna tålmodigt står i eldröken för att få köpa en kvarts, en halv eller en hel kolbulle med lingonsylt. Även under sommaren står Jämtlands republikanska förening på Storsjöyrans område och steker kolbullar till hungriga festivaldeltagare. Kolbullen är en älskad klassiker året om.
Kolbullen upptäcktes först i Hälsingland men spreds snart till Jämtland Härjedalen. Där blev den daglig kost för skogshuggare och kolare under de långa perioderna ute i skogen utan tillgång till färska råvaror. Kolbullen stektes i stugorna, över den öppna eld som också utgjorde stugans enda värmekälla, ofta tre gånger om dagen, en energirik om än ensidig kost vilket skapade både vitaminbrist och tandlossning.
Då, som nu, blandas smeten till kolbullen av vatten, mjöl och salt i förväg. Gärna så mycket som ett dygn innan. En stekpanna hettas upp över elden och sen steker man först fläsket. Förr användes Amerikafläsk som var en typ av saltat fläsk som hade lång hållbarhet och därför var perfekt att ta med ut i skogen. Det torrsaltade och fasta fläsket kom från Amerika från början, därav namnet, men efter hand började man bereda det även här. Amerikafläsk går fortfarande att få tag på, men idag används ofta rökt och tärnat fläsk till kolbullarna. När fläsket är stekt slår man på smeten, som har blivit tjock och fin, och låter den bryna ordentligt i ister eller matolja.
Idag finns det nog både en och annan som rynkar på näsan åt denna tjocka kaka som i princip dryper av fett. Ändå överlever kolbullen genom LCHF-stormar och Atkins-dieter. För visst är det väl härligt, när man stått där i röken från elden och får sin kolbulle på en redan genomflottig servett. Det är salt, frasigt och fantastiskt gott.
Smeten räcker till cirka 4 st kolbullar
400 g amerikafläsk, rimmat fläsk eller bacon
6 dl vatten
4 dl vetemjöl
1 tsk salt
Servera med lingonsylt.
På Jamtli Historieland i Östersund kan man besöka skogshuggarna i Skogskojan i den västra delen av Jamtliområdet och höra deras berättelser om livet i skogen under 1940-talet. Där får man även möjlighet att smaka på kolbulle. Även under Jamtli julmarknad så brukar du kunna känna dig fram med näsan till kolbulleserveringen.
Gregorie är en traditionell tre dagar lång marknad som troligen har rötter så långt tillbaka som från Vikingatiden. Då hölls marknaden på Frösön och bitvis ute på Storsjöns is, exakt var är svårt att säga. Det var då den huvudsakliga marknaden i regionen och här hölls även Jamtamot, där årets rättsliga ärenden togs upp. Från 1798 hålls Gregoriemarknaden inne i Östersund kring 12:e mars, i anslutning till Gregoriusdagen. Kolbulle-försäljningen på marknaden brukar ha en lång kö av intresserade köpare.
När löven är vackert röda, gula och orange i slutet av september sker den tre dagar långa Åre höstmarknad med knallar på Åre Torg och längs huvudstråken i byn. Oftast hittar du de som säljer lokalproducerad mat och enklare luncher inklusiva kolbullar i parken mellan torget och Åre Station.
Varje år under en helg i september öppnar runt 20 lantgårdar dörrarna och välkomnar besökare från när och fjärran. Skördefest Jämtland Härjedalen bjuder in till att uppleva landsbygden med alla sinnen. Besökarna får smaka på mathantverk från länets alla hörn (i Jämtlands län finns ca 180 mathantverkare) och ofta arrangeras visningar bland gårdarna.
