Längdskidåkning i Nordic Ski Center

Längdskidåkning när den är som bäst

I Funäsfjällen skryter man – med all rätt – om att alla centrala längdspår i systemet ska vara nypreparerade senast klockan tio på morgonen, om det inte är riktigt busväder förstås. Och idag är inget undantag, för visst ser jag de perfekt nypreparerade spåren locka nedanför fönstret från frukostmatsalen. Digitala spårkartor på webben visar vad som är preparerat och när övriga spårslingor beräknas vara klara – här finns mängder av spår för både klassiskt längdskidåkning och skejt att välja mellan.

Gårdagens fina eftermiddagsutflykt blev en minst sagt svettig skidtur från den lilla fjällbyn upp mot berget Mittåkläppen, med vyer över Skars, Helags och Sylarna. Brant stigning till en början, som gav god belöning senare, i form av en praktfull solnedgång som färgade hela dalgången i orangeröda nyanser. Från den högsta punkten av spåret fick jag en härlig vy över det snötyngda fjällandskapet.

För dagens längdskidåkning är det spåren mot Ösjödalen och den vida fjällplatån i väster som gäller. Möjligheten att kunna glida i preparerade skidspår på kalfjället känns som rena rama lyxen. I synnerhet en dag som denna, med flödande sol, rimfrost och ett decimetertjockt lager med nysnö på skartäcket. Från Walles utgår ett nät av skidspår till både våffelstugor och Funäsdestinationerna Ramundberget, Fjällnäs och Tänndalen.

Från 30-talets skidturister till dagens elit inom längdskidåkning

Redan i mitten av 30-talet började skidturisterna komma. Först till familjen Norbergs gård i Ramundberget för att hyra rum. Ett stycke fjällhistoria som lever kvar i form av klassiska hotell Fjällgården. I både Bruksvallarna och Ramundberget råder fortfarande en god småskalighet, även om det vuxit upp en hel del nya stugbyar i området. Men en stor anledning till att det känns mer stilla och ”otidsenligt” i positiv bemärkelse är nog att vägen slutar just här – där vildmarken och renbeteslandet börjar. I Ramundberget startar flera kryssmärkta vinterleder till både våffelstugor, gamla fäbodvallar och mer långväga mål som fjällmassiven Helags och Sylarna. Det är också hit eliten inom längdskidåkning vallfärdar om senhösten, med Johan Olsson och Anders Södergren i spetsen, för att ta de första stavtagen i nylagda skidspår. I Funäsfjällen åker man för det mesta skidor på fin natursnö från början av november ända in i maj månad. Försäsongen startar redan i oktober.

Össjöstugans våfflor lockar skidåkare

Från Walles väljer jag en av skejtingsträckorna mot Össjöstugan, drygt sju km i nordvästlig riktning, med härligt glid i medvinden. Jag är först i spåret, och pistmaskinen har skapat en bred manchesteryta, med de klassiska spåren för längdskidåkning bredvid – som på räls. Väl framme vid raststugan som har en liten servering väntar kaffe och nygräddade frasvåfflor i lä för vinden, och med solen i ansiktet.

Här möter jag Lars och Peter från Stockholm, som i slimmade dräkter och med ett ombyte i ryggsäcken har skejtat ända från Fjällnäs. En två mil omväxlande skidtur via Långbrottfjället. De nyttjar Nordic Ski Center till fullo, genom att ta skidbussen till eller från skidspåren.

– Det är helt suveränt före, med fin skare under förmiddagen. Vi har tagit det rejält lugnt och ska sova över i Ramundberget innan vi i morgon skidar tillbaka, via Funäsdalen.

Mikaela Sundbaum som är gammal elitåkare och numera driver skidskola i Bruksvallarna njuter också av en välförtjänt paus vid Össjöstugan. Hon har tagit ledigt några timmar för en träningsrunda, och pustar nu ut vid stugan, med hemlagade plättar och hjortronsylt i lunchpaketet.

 – Jag älskar att åka längdskidor på fjället och det är minst lika roligt att få lära ut, säger hon med ett leende och kisar mot solen.

Eleverna är allt från nybörjare till elitmotionärer som åkt ett dussintals Vasalopp. De flesta vill lära sig klassisk längdskidåkning, även om skejtarna ökat i antal under de senaste två åren.

Jag vill förmedla en energieffektiv teknik, som gör att det går att njuta fullt ut av skidåkningen, även om det lutar brant uppåt.

Mikaela packar ihop sin matsäck, vinkar och skidar vidare mot Bruksvallarna och en väntande grupp elever, medan jag fortsätter den 15 km långa sträckan mot Fjällnäs och Sveriges äldsta fjällpensionat.

Fjällnäs – Sveriges äldsta fjällpensionat

Den kryssmärkta leden, som delvis är preparerad, går via Långbrottsjön. Kanske den mest natursköna sträckningen i Funäsfjällen för oss tur- och längdskidåkare, med norska fjällpanoraman i väster.

Det lutar brant nerför de sista två kilometrarna, vilket skapar rejält med mjölksyra i låren, där jag likt Bambi på hal is försöker bemästra kurvorna med högst svajiga stämsvängar. Skidspåret leder ända fram till Fjällnäs gula träbyggnad vid sjön Malmagen som lyser av snickarglädje i aftonsolen. Hit, till Sveriges äldsta fjällpensionat, kom de första luftturisterna i slutet av 1800-talet för att rekreera sig i den vilda naturen. Pensionatskänslan finns kvar, om än i mer exklusiv tappning sedan några år tillbaka. En fridfull mötesplats som lockar med ett av fjällvärldens bästa kök och en vinkällare av rang.

Efter en vintoddy framför brasan i salongen väntar Mii Gullo Spa nere vid sjön, med bastu, läckert hetvattenbad utomhus och vilrum med öppen spis. Perfekt avkoppling före den lokalt fångade rödingen som fulländar ännu en fantastisk dag av längdskidåkning kring Funäsfjällens vintervita vidder.

Vilda gastronomiska smaker på restaurang Tusen

Besöker du Ramundberget är det väl värt att ta sig upp på högre höjd för en lunch på Tusen i Ramundberget. Här har man skippat den slätstrukna skidåkarmaten till förmån för mer udda och välsmakande rätter på bland annat ren, röding och vilt. Restaurangen som ligger vid trädgränsen på 1000 meters höjd har en tongivande fasad klädd med hela björkstammar. Den runda kåtaliknande formen ger en häftig vy över fjällandskapet.