Skidsemester i de svenska fjällen

Åre, Vemdalen, Funäsfjällen & Lofsdalen – skidsemester utan gränser

Vi har tagit oss med nattåget från Stockholm till Åre och kliver av på en snötäckt perrong, lite nyvakna men taggade inför vad som väntar. Vi promenerar upp till hotellet som bara ligger några minuter bort, checkar in och tar på oss hjälmar och pjäxor. Skidkläderna sitter redan där de ska. Vi behöver bara korsa det lilla torget för att nå den över 100 år gamla Bergbanan som tar oss upp i liftsystemet. Därifrån kan vi utan problem leta oss vidare till Björnen och årets första svängar i området kring Sadeln. Vi är bland de första i backen och har alla möjligheter att testa skidornas fulla skär i sköna storslalomsvängar. Snön är lagom mjuk och backarna nypreparerade. Rysningar av välbehag löper längs ryggraden – äntligen! Första åken är alltid första åken och det passar utmärkt att mellan varven få spänna upp pjäxorna, luta sig tillbaka och känna stolsvärmen i den sköna sittliften.

Skidsemester i Åre är inget utan baksidan, afterski & god mat

Så småningom börjar magarna kurra och vi skidar oss genom systemet mot Buustamons Fjällgård. Miljön är mysigt rustik och lunchen smakar ljuvligt efter ett par timmar i backen. Förväntansfulla inför vad som komma skall finns dock ingen tid för vila på maten, så snart vi ätit upp möter vi istället upp våra off-pist-guider för eftermiddagen utanför restaurangen. För att spara lite tid tar vi Gondolen upp till toppen och tolkar vidare efter skoter sista biten till Åreskutans toppstuga som ligger 1420 m ö h. Utsikten är slående och man kan se vitklädda fjälltoppar långt in på Norska sidan. De två Åreguiderna banar väg till fjällets bästa pudersvängar och vi tar av mot den så kallade Äppelträdgården och vidare ned mot skidområdet Björnen – ett långt och fantastiskt åk som får euforin att bubbla i hela kroppen. Upp igen och ytterligare ett magiskt åk i en av Åreskutans raviner för att därefter avsluta vårt offpist-äventyr med dagens sista utmaning som vi når genom att snedda ut ovanför Tusenmetersliften mot baksidan och ta oss ner till Fjällgårdsliftens avstigning. Darrande, brännande lårmuskler är bara förnamnet.

Trötta men nöjda stapplar vi in till after-skin som är i full gång på Fjällgården. Värmen stiger i takt med att allsången från glada, uppfyllda skidåkare ökar. Väldigt snart blir det tydligt att ylleställ kanske inte var den bästa klädseln för after-ski på en nivå som denna… Kvällen avslutas tack och lov i något lugnare former med en god middag på Villa Tottebo nere i byn.

Morgonens bästa skidåkning – ”åtta i åttan”

Vi är uppe tidigt nästa morgon. Termometern visar minus 9 grader och det är krispigt ute. En riktig skidsemester måste innehålla minst en morgon ”åtta i åttan” – liften VM8:an öppnar redan kl 8 för morgonpigga skidåkare och det är här många inbitna skidåkare inklusive bofasta i Åre, väljer att börja sin dag. Vi ger oss ut i den friska morgonluften och in i liftfållan för att åka genom grindarna så snart fröken Ur gör det möjligt. Det är svårt att inte drabbas av den iver som präglar alla åkare den första timmen. Det gäller att göra så många åk som möjligt för att sedan ta en förmiddagsfika på Åre Ski Inn. Resten av dagen ägnar vi åt åkning i Stendalen, Tväråvalvet och Tusenmetern i solsken med härligt vårväder som framåt eftermiddagen framkallar lite busigare åkning i den mjuknande, smöriga snön.

Vidare mot Vemdalens skidområden

När eftermiddagen går mot sitt slut ger vi oss för dagen och återvänder till hotellet där vi plockar upp vår packning innan vi styr hyrbilen mot Vemdalen, ca 2 timmars färd från Åre. På vägen passerar vi Klövsjö, ett av Vemdalens tre skidområden, där ljusen från kvällsåkningen lyser välkomnande. Vi fortsätter någon mil och når så småningom Vemdalsskalet där vi ska spendera natten och morgondagens skidåkning. En lugn kväll framför brasan i stugan och en god natts sömn är på sin plats för att ladda om inför en ny morgon i Skalspassets backar.

En välbehövlig sovmorgon ger oss nya krafter och vi går ut hårt med ett utmanande åk i den branta Hovdebacken. Vi gör vårt bästa för att åka snabbare än de kids som tränar i banan längs kanten av backen, men lyckas inte så bra med att hålla samma svängfrekvens och fart. Kanske lika bra att inse att det finns en ny, lite piggare generation skidåkare trots allt. På andra sidan Skalsfjället ligger Persbacken som bjuder på sköna svängar. Här finns gott om andrum för njutbar, lugn åkning – och lika mycket utrymme att skarpt testa vad laggen går för.

Samiska upplevelser i skidbacken

Vi har blivit rekommenderade att besöka den nyöppnade samiska parken Lopme Laante och tar därför bilen över till skidområdet Björnrike. Här kan man uppleva samisk kultur och lunchen som serveras består av lokala, samiska specialiteter. Vi testar rökt renkött och kaffe med ost i (kaffeost). Spännande smaker som skapar nyfikenhet att lära mer om traditioner och mathantverk, vi stannar en dryg timme innan vi känner att vi måste ge oss ut i backarna igen. Grizzly Express är vår utgångspunkt för eftermiddagen. Häromkring är backarna som gjorda för riktigt sköna carvingsvängar, breda och mjuka utan allt för mycket andra skidåkare. Det verkar som att vi valde en bra vecka. Vinden har nästan lagt sig, solen värmer skönt och vi får en fantastisk eftermiddag med många långa åk.

Puder & våfflor i Funäsfjällen

Sent på kvällen, efter en lång middag beger vi oss vidare västerut mot Funäsfjällen. En guidad halvdag med offpiståkning i Ramundberget är sedan länge inbokat och morgonen tycks inte gry nog snabbt. Solen har precis hunnit över horisonten när Sportmaffian möter oss med ett gäng skotrar och lavinutrustning utanför hotellet. Vi får en genomgång av utrustningen och tolkar sedan hela vägen upp förbi Ösjöstugan och vidare mot vita toppar inbäddade i fluffigt puder. Tyst förväntan. Snötyngda sluttningar hägrar och så snart vi får tecken kastar vi oss iväg så att snön sprutar. Det här är skidåkning vi knappt visste fanns i Sverige och det är inte svårt att övertala oss att upprepa proceduren för att få ytterligare ett åk.

Lunchen blir av lyxigare variant med våfflor, hjortronsylt och grädde i Ösjöstugan innan vi beger oss tillbaka ner till Ramundberget för några sköna eftermiddagsåk i de långa backarna mot dalens botten. För att mjuka upp trötta kroppar unnar vi oss själva en avkopplande kväll i Mii Gullo Spa – inklusive ett iskallt och uppfriskande dopp i sjön Malmagen följt av middag på anrika Fjällnäs, sveriges äldsta fjällhotell som byggdes redan 1882.

Skicross i landslagets träningsbana i Lofsdalen

Resan börjar närma sig sitt slut och tidigt den sista morgonen beger vi oss iväg mot Lofsdalen. Visst känns det i benen vid det här laget, men tanken på att få testa skicross i det svenska Skicross-landslagets egen träningsbana lockar och får oss att orka lite till. Instruktören förklarar utförligt hur man bäst tar terrängvågor, hopp och kurvor – det hela verkar inte så värst komplicerat. Tyvärr är verkligheten något helt annat och det går snart upp för oss att det krävs en grym teknik för att hålla sig på banan… alright, vi kanske inte platsar i landslaget, men kul var det! Utmattade tar vi sittliften upp till Hovärkens topp för att spana in utsikten från Lofsdalens Skybar innan det är dags för hemfärd. Härifrån ser man ända in i Sonfjällets Nationalpark och ned mot Dalarnas fjällvärld. Trötta men uppfyllda av årets skidsemester sätter vi oss i bilen för att köra mot flygplatsen. Men, först tackar vi för puder, manchesteråkning och en resa som bjudit på fantastisk skidåkning och många skratt. En stark känsla som infinner sig när vi lämnar Lofsdalen och fjällvärlden bakom oss är att det inte kommer dröja alltför länge innan vi åter är här igen.