Vålådalens bästa – Blanktjärnsrundan

På mjuka stigar i urskog

Mitt ute i den urgamla fjällskogen i Vålådalens naturreservat ligger Blanktjärnarna. Likt avlånga starkt färgade ädelstenar lyser de upp bland grusåsar och granar. Det är dessa tjärnar som ger oss motivation att snöra på oss skorna trots att morgondimman ännu dröjer sig kvar och morgonkaffet nyss avslutats. Vi startar vid Vålådalens ledcentral, alldeles intill Vålådalens Fjällgård och följer de vackra träskyltarna med text som pekar mot “Blanktjärn”.

Efter bara en dryg kilometers löpning längs en gammal skogsbilväg når stigen fram till Vålåns klara, strömmande vatten. Tack vare den dinglande hängbron som leder över ån tar vi oss torrskodda över till andra sidan. Härifrån snirklar sig stigen söderut längs den brusande ån och genom gles, grönskimrande fjällbjörkskog. Terrängen är till en början lätt och platt och vi tar oss framåt med lätta steg. Efter ca två kilometer når vi ett vägval där båda stigarna som kommer från Blanktjärn går ihop och man kan välja från vilket håll man vill ta turen. Vi tar av åt höger och leds snart in i den uråldriga gammelskogen där terrängen blir mer kuperad. De höga smala granarna står stolta här tack vare Vålådalens naturreservats bildadande 1988 då avverkning i området förhindrades. Delar av skogen har aldrig utsatts för mänskligt skogsbruk och är därmed klassad som äkta urskog – den är artrik och boplats för både stora och små djur. Lavskrikor flyger kors och tvärs och sprider sitt karaktäristiska jamande läte genom skog och mark. Deras roströda stjärtar gör dem lätta att känna igen bland de ca 250 fågelarter som finns i Jämtland Härjedalen, även för en icke-fågelkännare.

Missa inte den hänförande utkiksplatsen strax efter vägvalet i höger färdriktning. Väl värd ett stopp.

Skogen börjar glesna och de blomstrande Matskålsängarna rika av olika fjällarter tar vid. Blicken riktas mot fjällsiluetterna som lockar oss framåt. Om hösten är färgen på gräsfälten här vackert råg-gula. För ca 100 år sedan användes marken flitigt till både sommarbete och hö-slotter och på senare år har slåttern återupptagits för att bevara ängens ekosystem för framtiden.

Som ett smycke i fjällskogen

Plötsligt byter omgivningen åter skepnad och stegen går nu i gles gammelskog som blandas med knotig fjällbjörk. Pulsen blir en aning högre och benen får lyftas mer för att parera stenar och rötter. Fokus på var nästa fot ska sättas ner gör att tidsuppfattningen försvinner. Då och då lyfts blicken för att insupa omgivningens skönhet. Porlande bäckar gör turen rolig och vi skuttar över med lite extra fart. Lyckan kittlar i bröstet. Ljudet från skorna som möter spängerna är det ljud som hörs. Den meditativa rytmen infinner sig och sprider fjällfrid i hela kroppen. De avslutande kilometrarna innan man når Blanktjärnarna går via branta grusåsar. Här är det styrka i lungor och ben som avgör stegens längd.

Vi passerar några andra tjärnar innan skylten “Östra Blanktjärn” dyker upp. Framme! Tjärnens färg glimmar till mellan de höga smala tallarna, som på många ställen i naturreservat visar sig naturen från sin bästa sida. Det är svårt att inte dröja sig kvar vid den vackra tjärnen, inramad av böljande fjällbjörks- och tallkädda åsar och med den blånande Lunndörrsfjällen som fond. På en av de flera träbänkarna som finns intill sjön tar vi en paus och låter benen få vila.

Vägen tillbaka mot Vålådalen bjuder efter några hundra meter på ett lite kraftigare motlut upp på Vålåsen, därefter sluttar det svagt nedåt ända fram till hängbron. Stigen här har spänger på flertalet ställen som gör att benen rör sig lätt. Vid Vålån stannar vi och låter det friska vattnet mjuka upp våra leder och dämpa morgondagens träningsvärk. Solen står högt och dagen är här och nu. Löpning i Vålådalen ger mervärde och mersmak. Hit vill fötterna tillbaka för att trampa nya, oupptäckta stigar.

Blanktjärnarnas smaragdgröna färg

Tjärnarnas turkosa, nästan smaragdgröna färg kommer av att vattnet i Blanktjärnarna är kalkrikt och samtidigt oerhört klart tack vare få partiklar i vattnet. Under varma sommardagar fälls det vita kalket ut ur vattnet och sjunker till botten där det lägger sig som en ljus, lerig massa. När ljuset bryts i vattenytan lyser den turkosa färgen starkt genom det klara vattnet och ger tjärnarna dess unika karaktär.

Högt besökstryck vid Blanktjärnarna

På bara några år har besöksantalet vid Blanktjärnarna ökat från omkring 2 000 personer per år till 17 000 år 2020.

Det har fått stora konsekvenser för naturen. Idag råder både cykel- och beträdnadsförbud vid stränderna av Blanktjärn inklusive vattnet och för naturens återhämtning har avspärrningar satts upp. Återplanteringsförsök är igång för att reparera vegetationen i anslutning till den strand som gränsar mot vandringsleden. Och ja, det finns ett stort antal alternativa dagsturer och flerdagsturer i området för dig som inte vill trängas på fjällturen.