Vildmarksvägen – en resa genom natur & kultur

Vilt och vackert längs Vildmarksvägen

Den första biten av Vildmarksvägen, längs Ströms Vattudal mot gränsbyn Gäddede, är en skönhet i sig, med ett pärlband av små och stora vattendrag som lockar fisketurister från hela världen. För här finns både öring och röding i mängd, tillsammans med huggvillig sik, harr och gädda. Efter ett par timmars bilfärd längs Vildmarksvägen når jag det mäktiga Hällingsåfallet, Sveriges svar på Grand Canyon. Hällingsån störtar utför ett närmare 45 meter högt klippstup, ner i Sveriges längsta kanjon. En klart häftig upplevelse, med regnbåge över det skummande vattenfallet och hög luftfuktighet. Här är naturens krafter påtagliga och jag känner en slags eufori där jag står högt över fallet och beskådar de forsande vattenmassorna.

Smaksensationer

Inte långt från Hällingsåfallet ligger Gäddede. Här trivs fisketuristerna då sjöarna väster och norr om byn har rykte om sig att bjuda på Jämtlands bästa sportfiske. Jag gör inget längre stopp utan tar istället den lilla omvägen via Vikens kapell och Sandnäset för att köpa ekologiskt tunnbröd hos Maud och Olof Eriksson. Ett strävsamt äldre par som bakat bröd i över 50 år.

Hela produktionen är Krav-certifierad. Vi har till och med fått diplom från tidningen Gourmet och från Gastronomiska akademien, för god matkultur, berättar Maud stolt.

Sedan några år tillbaka har sonen Lars-Olof tagit över, men Maud hjälper till i butiken så ofta hon kan under sommarmånaderna.

Dryga milen norrut ligger Jormliens fjällgård som har både vinter- och sommaröppet – en jämtländsk idyll som ända sedan slutet av 1800-talet lockat turister med mat och logi. Här stannar jag för en natts vila och laddar om inför morgondagens äventyr. Efter en middag bestående av renkotlett med kantarellsås, serverad på en vid tallrik som mer liknar ett stycke jämtländsk vildmarksnatur, med myrblommor och hjortron som dekoration, spenderar jag dagens sista timmar i stillhet med att bara njuta av de rogivande omgivningarna. Vyn över sjön Lill-Jorm är magnifik.

Korallgrottan & Bjurälvens naturreservat

Jag vaknar tidigt av ko­skällor och råmanden från några fjällkor. Nu väntar en av Sveriges kanske mest spännande geologiska sevärdheter. För reser man längs Vildmarksvägen är ett underjordiskt besök i Korallgrottan och en vandring i Bjurälvens naturreservat ett måste.

Korallgrottan bjuder på över en halvmil med gångar, vilket gör systemet till Sveriges längsta grotta. Med sina säregna former i den blåaktiga kalkstenen är Korallgrottan en annorlunda och intressant upplevelse, men kanske inget för den som har anlag för klaustrofobi då man som grottfinnare, eller speleolog som det kallas när man är grottforskare, både får krypa och åla för att ta sig fram i de bitvis smala gångarna. Korallgrottan gränsar till Bjurälven, ett säreget naturreservat och Skandinaviens största karstlandskap.

Bjurälven kallas ofta för ”den osynliga älven” eftersom den bitvis rinner under jorden. Området bjuder dessutom på sällsamma stenformationer, små sjöar, grottor som rasat ihop, kraterliknande gropar och en unik flora. Vid Bjuälven finns ett underjordisk grottsystem som idag sträcker sig till 2135 meter, och än är det inte färdigutforskat. I mer än 10 år har årliga expeditioner, Expedition Bjurälven, pågått till området med internationella forskare som utforskar undervattenslandskapet.

På tur med töltande islandhästar

Förmiddagen försvinner snabbt och det är dags för nästa anhalt som är Rid i Jorm och Korpens Öga där Ola och Elin med sina töltande islandshästar väntar på att ta med mig ut i fjällskogarna. Rid i Jorm har blivit uppmärksammade för sina ridäventyr och fick tidigt utmärkelsen ”Naturens bästa” av Svenska ekoturismföreningen, som ett erkännande för kvaliteten på sina arrangemang. Ola lockar med en ridutflykt upp mot Jormruet och Klumplidklumpen.

Det finns oändliga möjligheter till ridning här i gränslandet mot Norge, säger han när vi stannar till för energipåfyllning vid en liten skogstjärn. Stekt souvas och tunnbröd smakar himmelskt efter ett par timmar i sadeln.

Under ridturen tillbaka mot Korpens Öga plockar vi solmogna hjortron och kantareller i mängder. Från hästryggen är de lätta att finna. Efter vedeldad bastu och svalkande dopp är det dags för middag i Korpens Öga, ett stilfullt långhus med isländska förtecken. På menyn står löjrom på tunnbröd, helstekt röding och hjortronglass.

Ankarede & Stekenjokk

Nästa dag längs Vildmarksvägen är det högfjäll som gäller. Först ett besök i Ankarede för att ta del av den samiska kyrkbyn och 1800-talskapellet vid Ankarvattsälvens utlopp till Stora Blåsjön. Här hålls traditionellt midsommarfirande varje år och även en julmarknad första helgen i december. För den som gillar att vandra finns en knapp fyra kilometer lättgången stig till Lejarfallet, ett populärt utflyktsmål. Ankarede är också startpunkten för en tre mil lång vandringsled till Härbergsdalen längre österut.

Några mil längre norrut börjar det stora äventyret i Stekenjokk, som gränsar till Norge och Västerbotten. En vidsträckt fjällplatå med flera tusenmeterstoppar och en av Vildmarksvägens absoluta höjdpunkter. Den 16 kilometer långa sträckan över kalfjället är öppen endast sommartid, normalt från andra veckan i juni till början av oktober. Det är ofta spektakulära scener som möter snöröjarna på 900 meters höjd om senvåren, med snödjup på närmare tre meter och där vallarna efter plogningen kan bli mer än sex meter höga.

Cykla på Stekenjokkplatån

Vill man som jag, även uppleva fjällvärlden kring Vildmarksvägen från cykelsadeln, bjuder Stekenjokk på några av landets bästa fjällcykelleder. Det är tack vare Bolidens gamla gruvområde, där det bröts friskt efter kopparmalm från mitten av 70-talet fram till 1988. Kvar uppe på platån, på över 800 meters höjd, finns närmare 30 mil av gamla gruv-vägar och stigar, perfekta för terrängcykling i högfjällsmiljö. Grusvägen mellan Stekenjokk och Klimpfjäll, 18 kilometer över kalfjället, är det ultimata valet för att beskåda vyerna från mer än tusen meters höjd. Och du behöver inte vara erfaren terrängcyklist för att njuta av turen. Det räcker med hyfsad kondition. Jag tar en välbehövlig vätskepaus uppe på toppen av Tjaallinge, 1 122 möh enligt kartan, och lagom till eftermiddagsfikat är jag i Klimpfjäll och Norgefarargården. Det här var en gång i tiden den sista hållpunkten för forböndernas handelsresor till Norge, en sträcka som nu kallas Norgefararleden. Idag finns här ett gårdskafé, en gårdsbutik och även ett museum högt uppe på höjden med utsikt mot Kultsjön, Marsfjället och berget Autjoklimpen.

Innan min resa längs Vildmarksvägen närmar sig sitt slut gör jag ett kortare stopp i Fatmomakke, samernas kyrkplats vid övre delen av Kultsjön. I den gamla byn, med anor från 1700-talet, finns ett 80-tal kåtor, 20 timrade kyrkstugor och en kyrka från 1884. Här stöter jag på två vandrare med rejäl packning. De är på väg upp till Marsfjällets närmare 1600 meter höga topp för att övernatta. För min del blir återstående del av resan av något lugnare karaktär med besök i fjällbyn Saxnäs och Vilhelminas gamla kyrkstad, innan jag fortsätter tillbaka till Strömsund längs Inlandsvägen. Mina sinnen är överrösta av intryck från en oförglömlig färd längs den spännande och magiskt vackra Vildmarksvägen, som utan överdrift är en upplevelse utan slut.