Terränglöpning bland storslagna fjäll
Vi är många som älskar att springa. Men att byta ut den vanliga löpträningen mot fjäll och terränglöpning vidgar vyerna hos de flesta löpare. Vi beger oss till Södra Årefjällen, en dryg halvtimme med bil från Åre. Ledens start är byn Vallbo. Till en början slingrar sig stigen genom den artrika gammelskogen i Vålådalens naturreservat, vars bevarande var främsta skälet till att naturreservatet bildades år 1988. Den täta skogen med sina höga smala granar stänger ljus och ljud ute. Gröna mosstäcken och gråbruna lavar klär marken på ett omhuldande och inbjudande sätt. Här och var står ljusgrå torrträd och lyser upp det i övrigt mörka och murriga. Här har lavskrika, tjäder och hökuggla har sina hem. Liksom ren, älg och räv.
Efter knappa fyra kilometer når vi kalfjället och därmed också de vida vyerna. Fjället Stor-Anahögen med sina 1218 meter över havet ser ut som en sockertopp i fjärran. Spängerna över Vargtjärnsflätet går snabbt och lätt att passera. Det är svårt att inte slita blicken från vyerna men rätt steg på spången är att föredra framför ett fall ner i den blöta myren! Ett perfekt ställa att träna sin löpteknik. Emellanåt går leden in i skogsdungar med steniga stigar, här får benen jobba lite extra för att parera ojämnheterna. För vana terränglöpare är det ingen konst att ta sig framåt. Efter sex kilometer passerar vi de gamla fäbodarna och samevistet vid Grönvallen. En kort vätskepaus är på sin plats och vattnet i bäcken bakom det lilla huset smakar friskt. Härifrån finns två vägval. Medurs når man Issjödalen först, moturs går leden först via Pyramiderna.
Vi väljer att springa stigen mot Issjödalen och väl där möts vi av ett drömlandskap. Som en orm ringlar stigen vackert fram genom fjällterrängen, kantad av röda ledkryss och klara fjällbäckar. Grusåsarna som omger dalen kantas av vindpinade krokiga fjällbjörkar. Vindens sus, bäckens porlande och lätta löpsteg är det enda som hörs.
