Med färja över Storsjön

Vi kör genom dimma så ljus att det sticker i ögonen. Målet är Norderön och gården Tivars. Varken jag eller Doris, 11 år, har åkt färja till någon av öarna i Storsjön tidigare och är lite spända på hur det ska gå till. På höjderna når vi igenom dimman och där, utanför, tar hösten i så den spricker, såhär på sin kanske allra sista dag. Vi svänger av väg 321 vid Håkansta och ner mot kajen där färjan väntar. Vattnet är lugnt och allt är lite overkligt, jämtländskt vackert.

Tivars gård på Norderön

Norderön är bebodd sedan lång tid tillbaka med gamla gårdar som har gått i arv från generation till generation. Tivars, vårt mål, lade norrmannen Tivad grunden till någon gång på 800-900-talet. Senare fick gården namnet Tivads, som blev Tivars och som idag, 15 generationer senare, ägs av Urban Olausson på Tivars Gårdsmejeri. Gården har en slående utsikt över det som kallas Storsjöns skärgård, med några småholmar, Verkön strax intill och i fonden Bydalsfjällen. Jämtlands flaggfärger (grönt, vitt och blått) strålar idag. Målet är att paddla en tur inomskärs och att prova på den omtalade kakbuffén.

Vi paddlar ut i höstmatchande kajaker

Vi provar flytvästar, kryper i kapell och sätter oss tillrätta i en varsin höstmatchande kajak och styr ut. Den tappert skinande höstsolens strålar får oss att kisa i vattnets speglingar. Att paddla runt en ö är förrädiskt eftersom det alltid är så spännande att se efter vad som finns runt nästa udde. Vi paddlar mot solen. Dimman kommer och går och silhuetten av tallar i bakljus bildar en fin fond. Plötsligt lösgör sig ett spökskepp ur dimman, den Flygande Holländaren kommer styrande in mot ön. Med tinnar och torn, som ett slott ur en japansk animé, kommer bilfärjan, såklart. Man ska inte underskatta hur fantasin får fart i både mörker och dimma …

Men så lättar den, och Bydalsfjällens snöpudrade och mäktiga fond syns bortom åsen. Det var en god plats på jorden som Tivad valde åt sig och sina efterföljande släkter.

En bra dag för paddling! konstaterar Doris, som manövrerar sin kajak som om hon inte gjort annat.

Vi vänder tillbaka. Med solen i ryggen ser vi Verköns gamla kulturbygder med ängar och åkrar som sluttar ned mot sjön. Vi drar upp kajakerna på stranden. Tänk att det bor folk här på Norderön! 140 fast boende, med ett kooperativ som driver en förskola.

Det ligger ju egentligen inte långt bort, säger Urban Olausson som driver Tivars Gårdsmejeri. Vi ligger mitt i farvattnet egentligen.

Och med färjor som går en gång i halvtimmen från vardera kajen har man minst sagt goda möjligheter till att både ta sig till och från ön. Bilresan in till centrala Östersund tar bara 10-15 minuter, så det är ingen expedition att tala om att ta sig hit.

Hamburgare, kanotpotatis & kakbuffé

Vi går in till serveringen på Tivars, ganska ordentligt hungriga vid det här laget. I en liten disk finns ostar från gårdens eget mejeri, kakbuffén är både frestande och imponerande, men vi slår till med en hamburgare med kanotpotatis. Med närbetat kött och ost från egna gården. Det blir tyst medan vi äter. Och jo, några smulor från kakbuffén fick vi också ner, liksom rödbetsglassen med svartpeppar (!) och en kaffe på bryggan. Om vi kommer tillbaka? Gissa…