Östersund grundas vid Storsjöns östra sund
Forbondetiden hade sin höjdpunkt mellan 1750-1850 och en teori bakom uttrycket ”surjamt” är att många forbönder som reste långt med sina foror (slädar) under vintern klädda i päls inte alltid luktade rosor.
För att förhindra jämtlandsböndernas framgångsrika handel via forbonderesor till Norge och ur militär synvinkel beslöts det att Jämtland Härjedalen skulle ha en stad. Efter många förslag valdes det Östra sundet ut och en modern stadsplan togs fram med räta gator och ett stort torg.
Efter en motion 1810 av en jämtländsk riksdagsman, Anders Nilsson i Stugun, blev Jämtland och Härjedalen en egen administrativ enhet, Jämtlands län, med Östersund som residensstad.
Unionstiden
Den svensk-norska unionen var ett lyft för Jämtland Härjedalen. När länderna var förenade så var transportmöjligheterna mellan länderna prioriterade. Pilgrimsleden var utgångspunkten när Skalstugevägen började byggas 1815 med invigning av Karl XIV i Trondheim 1835, därav kallas vägen även Karl-Johans väg.
Vattenvägen genom Jämtland
Med inspiration från Göta kanal önskade landssekreterare Anders Jakob Thomée skapa en förbindelse från Bottenhavet via bland annat Revsundssjön, Storsjön och Kallsjön vidare till Levanger och Norska havet. Bolaget gick i konkurs på grund av kostsamma omlastningar och att ångbåtstrafiken konkurrerades ut av järnvägen.
Järnvägen banar vägen för turism
Östersunds stad växte långsamt ända tills järnvägen drogs fram och invigdes 1882 av Oskar II. I samband med järnvägen blev Jämtland mer tillgängligt för turister och flera hotell byggdes längs järnvägen för att ta emot så kallade luftgäster. Luft– och brunnsgästerna uppskattade den klara luften, det rena vattnet och det generösa värdskapet.
I Ytterån började en man samla på föremål från besökarna, natur-föremål och bruksföremål från omgivningarna kring Alsensjön. Han byggde ett museum och tog entréavgift och blev därmed ”Mus-Olle”.
I slutet av 1800-talet byggde svenska och utländska jakt– och fiskeintresserade gods– och industriägare pampiga jaktvillor i Jämtlandsfjällen, villor som i många fall finns kvar än idag.
1882 etableras Sveriges äldsta fjällhotell i Fjällnäs i Funäsfjällen, nära den norska gränsen.
1897 invigde STF sin första turiststation vid Sylarna (den finns idag på Jamtli, Östersund).
Fäbodar kom att spela en viktig roll både som utflyktsmål och för övernattning. Utsiktstorn, historiska monument, vattenfall och olika naturformationer uppskattades också.
Med järnvägen kom järnvägsarbetare och ungdomar till Östersund och i folkmun uppkom så kallat ”Kuckelimuck”. För att minska dryckenskapen bildades en Godtemplarloge i Östersund med kraft att bygga ett ordenshus som blev världens då största. Idag är huset renoverat och fungerar som hotell.
För ett starkare försvar och för att öppna upp för byggnation av fler samhällen byggdes en ny järnväg, Inlandsbanan 1908-1922. Åsarna, Svenstavik, Hammerdal och Strömsund är exempel på orter som gynnades av järnvägen.
Den första jämtländska bilen kom 1899, och under 1920-talet ökade bilparken på allvar. Vid samma tid kom den första busslinjen till Jämtland mellan Brunflo och Östersund.
1917 pågick första världskriget och ransoneringar ledde till brist på livsmedel. Hungerdemonstrationer förekom på flera håll, bland annat i Järpen där arbetare krävde att turister skulle åka hem för att de boende skulle få tillgång till ”smör, mjölk och potatis”.
1918 spred sig den Spanska sjukan, många insjuknade och 1 200 jämtar dog. Bland annat användes den så kallade Gamla skolan i Östersund som extra sjukstuga.
